Eva Willén, som till vardags arbetar på Institutionen för miljöanalys på SLU, höll ett mycket intressant föredrag om vattenblomningar. Just nu håller hon på att arbeta på ett nummer av tidskriften Ambio som ska handla om de 4 stora sjöarna och behandla biologi, sediment, kemi och historik.

Begreppet vattenblomning användes redan av Linné. Det skiljer sig från algblomning genom att vara en massutveckling av cyanobakterier medan algblomning utgörs av massutveckling av till exempel kiselalger eller dinoflagellater. Cyanobakterierna flyter upp till ytan och kan bilda en 'spenatsoppa' när de driver ihop. Vattenblomningen i Östersjön är så kraftig att den syns på satellitbilder.

Cyanobakterier är kanske mer kända under namnet blågrönalger, men tillhör faktiskt bakterierna. De andra algerna är protister eller växter. Alger är således inget systematiskt begrepp utan snarare ett praktiskt. Cyanobakterierna är jordens äldsta syreproducerande och fotosyntetiserande organismer, de är funna i 3,8 miljarder år gamla fossil. Det finns arter som kan leva i mycket salta vatten, upp till 73ºC varmt i  källor på Nya Zeeland & Island, och massutvecklas i kalla vatten. Det finns arter som kan leva udner  isen i Arktis där cellerna delar sig en gång var 1000:e år jämfört med 1 gång/vecka normal och 1 gång/dag under riktigt kraftig blomning. Det finns ungefär 500 arter cyanobakterier i Sverige, varav ca 60% är fritt levande i vattenmassan och 40% är fastsittande. Cirka 15 släkten massutvecklas till vattenblomning.
Det finns arter som är kvävefixerande och de är då inte beroende av kväve i vattnet, däremot så gynnas dessa kraftigt av förekomst av fosfor i vattnet. 

Var får man då vattenblomning?
Fjällsjön är för näringsfattig och kall för att ympen, de övervintrande kolonierna från förra säsongen, ska överleva. 
Skogssjön, där finns de, men i ganska låg koncentration, störst förekomst under juli - september.
Slättsjön har ganska stora förekomster med en topp på 5-6 mg/l och blomningen håller på från midsommar till september.
Hypereutrofa (övergödda) sjöar blommar hela vegetationsperioden med toppar upp mot 100 mg/l.

Cyanobakterier är goda indikatorer på näringsstatusen i en sjö, de reagerar snabbt på förändringar, både på ökande och minskande halt av näring. De tål inte heller försurning så i de försurade sjöarna på västkusten är vattenblomning inget problem.

Under sommaren  är vattnet i sjöar skiktat i ett varmare ytskikt och ett  bottenskikt. Om det blåser hålls vattnet i det övre skiktet i rörelse och cyanobakterierna virvlar runt i hela skiktet med ganska dåligt medelljus som följd. De förbrukar resurser och bygger upp gasvakuoler som ger bättre flytförmåga. När det blir svag vind ett par dagar flyter cyanobakterierna upp till ytan och börjar fotosyntetisera och dela sig i det starka ljuset. Efter ett tag har de byggt upp så stora lager av kolhydrater att gasvakuolerna inte orkar lyfta cellen och de sjunker, med stigande vattentryck kollapsar också gasvakuolerna och cellen kan inte flyta upp förrän resurserna av kolhydrater är förbrukade och nya gasvakuoler har bildats. 

Finns det något bra med cyanobakterier?
Arthrospira (fd. Spirulina) innehåller nästan alla essentiella ämnen som man behöver. De lever i de sodahaltiga Rift valley sjöarna och utgör födan för den mindre flamingon. De odlas och säljs som kosttillskott.
Aphanizomenon  är en annan cyanobakterie som används som kosttillskott. Den odlas inte utan tas från naturliga populationer i sjöar, vilket gör att man inte kan kontrollera halten av toxiner. 
Cyanobakterier är generellt inte bra som föda för zooplankton, de är stora, kolonibildande, har skyddande geléhöljen eller är giftiga. Ciliater kan dock äta dem.

Problem
Cyanobakterier kan ge smak och luktproblem i dricksvattentäkter, de kan också producera toxiner. Hälften av alla vattenblomningar i Sverige är toxiska. Giftet kan delas upp i tre grupper: levergifter, nervgifter och organiska fetter som irriterar huden. 
Levergifterna: får cellskelettet att kollapsa i levercellerna vilket leder till genomblödning av levern och döden. De påverkar även ett enzymsystem så att energiförråden i kroppen töms. De promoverar också levercancer. De produceras av bla. Microcystis och Oscillatoria arter.
Nervgifterna: verkar genom att stimulera synapserna  till konstant signal vilket leder till att muskler inte kan slappna av och offret krampar och kvävs. Aphanizomenons toxin är av denna typ och ungefär lika starkt som kobragift. 
Toxinerna är kanske farligast för badande djur och människor. Hundar som badar i vattenblomning kan dö när den slickar ren pälsen och får i sig stora mängder alger, det kan räcka med att dricka av vattnet. Även hästar och får är känsliga medan kor klarar sig bättre.

Levergiftkoncentrationen i vattnet kan mätas kemiskt medan de andra gifterna kontrolleras i mustester. Gränsvärdet för konsumption av levergiftet är 1 µg/l, vid giftiga blomningar mäts ofta halter runt 4-5 µg/l men upp till 17 µg/l har mätts upp.

Läs mer om alg- och vattenblomningar hos:
Naturvårdsverket
Länsstyrelsen i Stockholm

Kristian Persson