Dalbyviken, 19 juni

 

Klockan tio samlades en skara på 15 personer vid Hammarskogs badplats utmed Dalbyviken. Den yngsta botanisten var bara några månader gammal och den äldsta betydligt äldre. Vädret var mycket vackert med omkring 20 grader och en stadig bris höll undan myggen.

Utmed stigen mot Vreta Udd såg vi bland annat ryssgubbe (Bunias orientalis), honor och hermafroditer av midsommarblomster (Geranium sylvaticum) och gulvial (Lathyrus pratensis). Nere vid vattnet stod en präktig svärdslilja (Iris pseudacorus) och citrondoftande kalmus (Acorus calamus). Kalmus måste vara Sveriges ensammaste växt, det finns ju bara honor i hela landet!

 

Plötsligt dök en havsörn upp över våra huvuden, stor som en ladugårdsdörr! De tog snabbt höjd. En kråka och en fiskmås gjorde sitt bästa för att sätta den på plats. Örnen försvann tillslut högt upp i den mörkblå sommarhimlen.

Vi tog fikapaus ute vid vackra Vreta Udd, bland blodnäva (Geranium sanguineum), tulkört (Vincetoxicum hirundinaria) och vitgröe (Poa annua). Efter en stunds solbadande var det dags att bege sig in i Vreta Udds naturreservat, det närmaste man kan komma en tropisk regnskog i Uppland!
 

 

Väl inne i mörkret, där endast en bråkdel av försommarsolens strålar når ner, fann vi flera intressanta växter. Blekbalsaminen (Impatiens parviflora), som ursprungligen kommer från mindre Asien, var på väg upp i blom. Hundralappens prydnad, den vindpollinerade skogsbingeln (Mercurialis perennis), hade dock nyligen blommat över. Dessa växter, liksom ramslök (Allium ursinum), vitskråp (Petasites albus) och nordamerikansk ”trillium” (Trillium grandiflorum) som vi också fann i reservatet är troligen växter som avsiktligt inplanterats för många år sedan.
 

 

Bland trädgårdarna på Vreta Udd fann vi akleja (Aquilegia vulgaris), både med och utan sporre, och uppländsk vallört (Symphytum x uplandicum) där humlor varit framme och tjuvat nektar bakvägen genom att bita hål på blomman. Vid stigen mot Toran fann vi solitära vildbin som byggde bo. Vildbin är väldigt viktiga pollinatörer åt en stor mängd arter i den svenska floran.

Turen avslutades inne i naturreservatet Toran. Där fann vi nattviol (Plantantera bifolia) som gömmer sin nektar i långa sporrar och därför pollineras av nattflygande svärmare med långa tungor.


 

 

Vi fann också Jungfru Marie nycklar (Dactylorhiza maculata) som lurar humlor med sina vackra blommor. Blommorna saknar nämligen nektar, men fäster ändå ett pollenpacket på humlan! Nästa gång humlan gör samma misstag har den utfört korspollinering åt denna bedrägliga orkidé.

Jag vill härmed tacka alla trevliga och intresserade deltagare för en mycket lyckad Vilda Blommors Dag!


Emil Nilsson, exkursionsledare