Den 17 juni hade Botaniska sektionen orkidéfrossa. Vid en lokal inte långt ifrån sjön Vällen såg vi tusentals plantor av guckusko (Cypripedium calceolus) och ett flertal andra orkidéer. Det var inte bara floran som var rik, utan också myggen frodades och de festade loss på vårt orkidéberusade blod. Men det var det värt!
		Guckusko är en av Sveriges mest välkända orkidéer. Men visste ni att den skiljer sig från de andra svenska orkidéerna? Nästan alla orkidéer har sitt pollen paketerat i klubbor – en påse fylld med pollen på ett skaft. Det har inte guckusko. Blomman pollineras genom att ett bi ramlar ner in i den toffellika läppen. I toffelns bakre del är blomväggen tunn. Biet tror att det är ett fönster och kryper ditåt. När det inser att det kommit fel försöker det ta sig ut uppåt, mot ljuset. Då måste det krypa igenom en trång passage, bakom rutschkanan på bilden till vänster, och får pollen på sig. Blomflugan på bilden till vänster illustrerar hur det går till!
		Korallrot (Corallorrhiza trifida) är en blek liten orkidé som är lätt att missa. Vi fann några exemplar vid ett fuktigare parti där den växte under en björkridå. Till skillnad mot guckusko har alltså korallrot pollenklubbor. Två stycken sitter i varje blomma.
Orkidéen nästrot (Neottia nidus-avis) är en ännu blekare växt än korallrot. Vi närmar oss världsrekord i blekhet bland orkidéerna! Växten saknar klorofyll och är därför helt beroende av den näring som den kan suga ur de svampar som den parasiterar. Nästrotens blomma är blek, men de två pollenklubborna är ljust gula. De döljs av det mittersta kalkbladet på bilden till höger.
		Vi såg faktiskt inte bara orkidéer. Flera arter i familjen pyrolaväxter växer bland orkidéerna, bland annat vitpyrola (Pyrola rotundifolia) och grönpyrola (P. chlorantha). Till vänster den mest storblommiga av dem alla, ögonpyrola (Moneses uniflora).
Den sista orkidéarten vi fann under exkursionen var ängsnycklar (Dactylorhiza incarnata ssp. incarnata). Två plantor växte långt ut i ett träsk där marken gungade och endast en blomma var utslagen. Stödbladens kant var inte sågade, plantan var kraftig och bladen var inte fläckade. På bilden till höger ser man märket och två pollenklubbor precis ovanför ingången till blommans inre.
	Text och bild: Emil Nilsson