För Nybörjaren
Några frågor och svar om mossor
Vad är en mossa?
Mossor är en grupp gröna landväxter som sprider sig med
sporer från sporhus. Mossor består av två generationer
dels den gröna som man oftast ser, dels en sporproducerande
som växer ut från den andra och består av sporhuset. Det
finns tre ganska tydliga grupper av mossor som har olika uppbyggnad och
utseende - nålfruktsmossor, levermossor och bladmossor.
Vad är en levermossa?
Levermossorna delas in i två grupper - bållevermossor
och bladlevermossor. Det är lättast att beskriva dem var för
sig. Bållevermossor är uppbyggda av en så kallad bål
och saknar stam och blad. Sporhusen kan sitta på paraplyliknande
bildningar eller se ut som bladlevermossornas. Bladlevermossor har stam
och blad som kan vara formade på olika sätt. Det är vanligt
att bladen är runda eller har två till flera flikar, men saknar
nerv. Sporhusen hos bladllevermossor är små, svarta och äggformade.
De spricker upp i fyra flikar så att sporerna kommer ut.
Bildlänkar: fetbålmossa (bållevermossa), rutlungmossa (bållevermossa), hjälmfrullania (bladlevermossa), kärrskapania (bladlevermossa), sporhus hos levermossa (längst ner på sidan!)
Vad är en bladmossa?
Bladmossorna har alltid stam och blad. Bladen är ej flikade och oftast
spetsiga och det är vanligt med någon typ av nerv i bladet -
antingen lång och enkel eller kort och dubbel. (bilder)
Bladmossor har avancerade sporhus jämfört med levermossorna.
Ofta finns en öppning på sporhuset som har tänder i mynningen. Hos många arter finns ett sporhuslock och en skyddande mössa
på det omogna sporhuset.
Bildlänkar: husmossa, vanlig kvastmossa, cypressfläta, röd glansvitmossa, olika sortes sporhus (utom längst ner), närbild på sporhus med tandkransar
Vad är en nålfruktsmossa?
Nålfruktsmossor liknar ytligt sett bållevermossor men har en annan typ av förökningsorgan.
Vad är skillnaden mellan en mossa och en lav?
Mossor är gröna växter. Lavar är en dubbelorganism
mellan en svamp och en alg.
Hur ser man skillnaden på en mossa och en lav?
Mossor är för det mesta gröna, men vissa arter kan vara
mer eller mindre röda, svarta och bruna. Lavar kan vara gråa,
röda, svarta, vita och vissa arter är gröna i fuktigt tillstånd.
De flesta mossarter har en tydlig uppdelning mellan stam och blad. Lavarna
däremot växer tätt tilltryckt mot sitt underlag eller är
busklikt förgrenade och saknar helt blad. Lavar är i torrt tillstånd
ofta mycket sköra och går lätt sönder. Lavar saknar
sporkapslar.
Hur många mossor finns det egentligen?
I Sverige finns drygt 1000 arter. Cirka 3/4 är bladmossor, 1/4 levermossor
och endast 2 är nålfruktsmossor. I världen finns det mellan 10 000 och 20 000 arter beroende på
vem man frågar..
Hur stor kan en mossa bli?
Vitmossor kan bli några dm långa och björnmossor upp till
en halv meter höga. Men för att bli så stora behöver
skotten växa tätt tillsammans eller tillsammans i "tuvor" med
andra arter.
Hur liten kan en mossa vara?
Någon millimeter.Exempelvis bladmossan Ephemeropsis
tjibodensis.
Vad kan man använda mossor till?
Björnmossor har använts till t.ex. borstar och grova mattor.
Vitmossor har använts som kompresser för sin vattenuppsugande
förmåga. Torv som bryts för jordförbättringsmedel
eller för eldning är uppbyggt av gamla vitmossor. Många
mossor är vackra som dekorationer i t.ex. kransar och i Japan odlas
de i fina mossträdgårdar.
Lästips
Kan man äta mossor?
Gnagare som lämlar kan göra det. Annars är mossor rätt
energifattig föda. Sporkapslarna verkar dock ibland vara ganska aptitliga
för vissa insekter.
Lästips
Var finns mossor?
De flesta mossor är ganska konkurenssvaga och trivs därför
bäst där det inte finns så mycket av de större växterna.
Man hittar t.ex. många mossor på stenblock, i bergbranter,
trädstammar, på bar jord och på omkullfallna träd.
Men det är inte hela sanningen för det finns även mossor
som helt bygger upp vegetationen på marken t.ex. i olika typer av
kärr och mossar.
Om man tittar ut över värden finns mossor snart sagt överallt.
De är dock vanligare där det är lite fuktigare och öknar
och torrområden har inte så många arter. Många
arter växer endast i ett mycket fuktigt klimat. De västra oceaniska
delarna är den region i Norden som innehåller flest mossarter.
Förutom fuktighet påverkar berggrundens och jordens kemiska
sammansättningen vilka mossor som växer på en plats. Där
det är bergigt och skogigt finns alltid mycket mossor. På Antarktis
finns faktiskt ett 70-tal arter. som lever på de fläckar som
tinar upp under sommaren och det finns någon enstaka art på
de bergstoppar som sticker upp ur glaciärerna på Grönland.
I regnskogar finns de flesta mossarter på trädstammarna.
Vad behöver mossor för att växa?
Mossor tar upp vatten och näring direkt till cellerna i bladen från
regn, dagg och dimma. Ibland kan ludd på stammen och rotludd
vara till hjälp för att med kapillärkraften suga upp vatten
och behålla det nära mossan. Mossor behöver ljus för
att växa och kan alltså inte växa där det är
alltför mörkt även om många arter är duktiga
på att klara sig med bara lite ljus.
Hur förökar sig mossor?
Mossor sprider sig med sporer som produceras i sporhus (kapslar). För
att ett sporhus skall växa ut från en mossplanta krävs
att honorganet blir befruktat av en könscell/spermatozoid från
hanorganet. Den behöver simma i vatten så det måste vara
ganska blött för att en mossa skall bli befruktad. Många
arter kan sprida sig genom könlös förökning. Fragment
av mossan eller speciella groddkorn kan sprida mossan till nya platser.
Vilken mossa har jag i min gräsmatta?
Men hög sannolikhet är det gräshakmossa. Den är mycket
vanlig och haklikt böjda blad (bild). Andra mossor som kan förekomma
i gräsmattor är t.ex. stor gräsmossa, lergräsmossa,
skogsgräsmossa och lundsprötmossa.
Vitmossa i adventsstaken?
I alla affärer så säljs "vitmossa" till adventsljusstakarna
vid juletid. Detta är faktiskt ingen mossa utan i de flesta fall fönsterlav
eller kanske någon annan renlav. Vitmossor är de vanligaste
mossorna i våta miljöer och något helt annat.
Hur gör man för att lära sig mossor?
Man behöver en bra bok (mossflora) och en handlupp eller förstoringsglas.
Att följa med på exkursioner där man kan lära sig
av andra är ofta en god inspirationskälla att fortsätta
på egen hand. Många arter måste studeras i mikroskop
och stereolupp för att säkert kunna artbestämmas.
Mera mossprepareringstips!
Länkar till bilder:
bållevermossa (rutlungmossa)
bladlevermossa (hjälmfrullania)
tuvbildande bladmossa (kärrbryum)
mattbildande bladmossa (cypressfläta)
sporhus (både bladmossor och levermossor)
hanorgan (anteridier)
honorgan (arkegon)
protonema (det som växer ut från en spor innan mossplantan utvecklas)
Mossprepareringstips
Utrustning vid bestämningsarbete
- stereolupp
- mikroskop
- objektsglas
- täckglas
- 2 pincetter varav en så finspetsig som möjligt
- skål med vatten
- sprutflaska
- rakblad/skalpell
- några droppar diskmedel
Vid allt bestämningsarbete bör mossan vara fuktig. För att se de karaktärer som skall iakttas i torrt tillstånd kan man behålla några skott torrra. En sprutflaska är att föredra vid uppfuktning av mossan då den finfördelar vattendropparna. En droppe diskmedel i vattnet gör att vattnet tränger snabbare in i skotten. Om mossan doppas i vatten kan den läggas på ett hushållspapper som suger upp överskottsvatten, vilket annars kan reflektera ljuset så att det blir svårt att studera mossan i stereolupp. Värmen från lampan gör att mossan efter en stund börjar torka igen då man får upprepa proceduren.
Det fuktiga skottet läggs med fördel på ett objektsglas vilket gör att det är lättare att flytta skottet i önskat läge.
Många karaktärer kan man se i stereolupp men de flesta syns tydligare i mikroskop.
Ett sätt att ta loss blad är att ta tag i skottspetsen och sedan med en pincett dra nedåt. Ta alltid flera blad. Lägg sedan dessa på ett objektglas med en droppe vatten och se till att de ej täcker varandra. Lägg sedan på ett täckglas.
Vattnet torkar lätt in och då skrumpnar bladcellerna ihop och vatten kanten kan skymma viktiga karaktärer. Man tillför då enklast lite vatten till kanten av täckglaset som då sugs in.
Hemsidesansvarig: Frida Rosengren.
Senast uppdaterat den 21 maj 2009.